Låter som att jag har missat något bra återigen! Förmodligen beror det på att titeln inte skulle väcka mitt intresse.
Hur man svarar i telefon inom familjen kan ju också variera: jag och min syster svarar med våra förnamn, min mamma gjorde det likaså, min pappa säger efternamnet, min svägerska telefonnumret och slutligen mina barn samt bror säger hallå när de lyfter på luren. Egentligen kan jag inte förstå varför jag skulle svara med vårt gemensamma efternamn när det är jag personligen som lyfter luren?!
I övrigt håller jag med om det Morrica säger. Jag sitter på en liten arbetsplats med ungefär 30 stycken människor som skriker och pratar i mun på varandra 8 timmar/dag, 5 dagar/vecka. Det finns inte en chans att jag skulle vilja ha människor omkring mig när jag väl har sluppit ifrån tjattret på jobbet. Jag kan dock sträcka mig så långt att jag tar med en kompis på en promenad. Men, that´s it!
